Ner som en pannkaka

Håhå jaja vilken tur det är fredag. Veckan som gått har varit lite omtumlande. Det största och sorgligaste som hänt att Liams farmor gick bort i tisdags. Just nu är alla i Kingston för begravningen imorgon. Biljetterna var alldeles för dyra såhär innan jul så jag är kvar här och ska handla klart resten av julklapparna och göra färdigt badrummet om jag hinner. Jag önskar att jag kunde vara med på begravningen, hon var en såndär mysig farmor och det kändes som vi blev vänner i somras när vi hälsade på i dom stugan. Hon kommer definitivt vara saknad. Alla är såklart ledsna, men hon har inte ont nu iallafall. Jag skickade med hennes favoritblomma med Liam på flyget. Den får representera mig.

Min jobbarkompis fick några plåtar i knät och skadade sig så mycket av någon outgrundlig anledning att hon inte kan jobba till iallafall efter jul. Det är dock mycket bröd som ska bakas nu innan jul och väldigt mycket knådning nu när inte hon är där.. De tyska barnen är tyskare än någonsin (inte säker på vad det betyder med långa timmar där med) och huset dammigare än någonsin. Jag är trött och ledsen och skulle hemskt gärna vilja ha min mamma här just nu (eller alltid). Är bjuden på ugly christmas sweater-fest ikväll men jag orkar inte gå. Julstämning kommer nog inte infinna sig i år trots envist lyssnande på julradio. Tänkte åka en sväng till Ikea nu iallafall, för de här rea och har öppet till midnatt. Lite Annas pepparkakor kan nog få mig på lite bättre humör. Och imorgon ska jag nog ta mig i kragen och göra en lista över nyårslöften eller livsmål eller nåt för det här börjar bli lite för deprimerande.



Liam och hans favorithobby, klappa katter. Han är en av dem som bär kistan imorgon. Hoppas han kan hitta nån katt att klappa efteråt.