I do

Jag sitter här i min ensamhet (Liam hjälper en kompis att bygga altan. Bra träning om vi nu skulle fått köpt ett hus) och jag har inget direkt för mig, så jag tänkte visa lite bilder från förra helgens bröllop. Obs. det här är ingen inspiration. Ungefär den värsta färgkombinationen jag nånsin sett. Inte för att vara dramatisk eller så.

Brudfölje, 3 av 16

Jana och Tim

Connie, Craig och Liam

Jag och Liam. Det var även ett till par runt vårt bord, men de kände vi inte så de fick inte vara med på bild. Taskigt.

Vi blev lite trötta på att vara inomhus, så vi gick ut och pratade med fotografen och lät han ta bilder på oss. Han visste inte då hur ofotogeniska vi är.

För en stund sen i Calgary

En kräftskiva! Tacka vet jag IKEA när man blir sugen på nåt svenskt. Kräftor, fläderblomsaft, bröd, en kanadensisk version av västerbottenspaj.. Nja jag satt där på vår balkong och kände mig ganska nöjd.

BBQ

Igårkväll slog vi på stort för en måndag och utnyttjade picknickplatserna vid floden. De ligger så fint i en ravin, bland lite träd, så vi och Jana, Tim och deras nya hund (fd hemlös därav så smal) tog med hemgjorda burgare och hade lite kvällspicknick. Liam och jag var där ungefär en och en halv timma innan för att få en bra plats. Visade sig att vi behövde den tiden för att göra en bra eld, och ja, vi glömde tändstickor. Bricketter och tändvätska är ockå för amatörer tänkte vi och släpade med oss en trave ved som vi köpte förra året när vi campade. Tre timmar senare låg burgarna på grillen. Maten smakar så mycket bättre när man har väntat hela kvällen! Sen gjorde vi s'mores (marshmallows, choklad och grahamskex i en enda smält härlig röra) innan vi gick hem och la oss.

Pandora

Ska snart skutta iväg och köpa en bröllopspresent för bröllop no2 för i sommar. De har registrerat en önskelista i en speciell affär så det ska väl inte bli för knivigt. Direkt efter jobbet imorgon kl fyra ska vi vara på plats i templet (kyrkor är totalute, iallafall bland kanadicker) Liam är äntligen lite ledig efter att ha haft besök från en viktig Siemensgubbe från Toronto i några dagar, hans coach så att säga, och vill inget hellre än att ut och shoppa..
Ville bara visa mitt armband som jag fick i födelsedagspresent. Den franska liljan symboliserar Liam eftersom han är från Montreal. Huset fick jag av Emmy och ska symbolisera huset som vi förhoppningsvis snart ska köpa. och blir det inget med det finns det väl andra hus jag gillar som typ pappas hus.. Och eftersom mamma skickade lite födelsedagspengar så tänkte jag köpa nåt som symbolisarar henne. En skuren pepparkaka i silver hade varit perfekt.

Något skralt armband

Tre önskningar

1. Fred på jorden
2. Ingen ska kunna vara elak mot barn
2 1/2. Att jag ska bli miljonär
3. Att alla trollsländor ska utrotas och helst dö en plågsam död, kanske till och med utveckla en liten hjärna innan de dör så de kan inse hur extremt dumma och meningslösa de är för en sekund. Och varför blir de så stora? Varför blir bakdelen så lång och äcklig? Och varför ska de envisas med att flyga mot en och inte bli rädda när man viftar med armar och väskor. VARFÖR??

Hrm, jag trodde jag hade blivit av med min trollsländefobi ett tag, men idag kom den tillbaks med full styrka. Det är verkligen väldigt många trollsländor just nu i Calgary. Oklart (för mig) varför. De är överallt, de flesta små, men en del stora, och väldigt många som parar sig (extra förargligt). Idag tänkte jag bara sitta lite i en park och skriva en att-göra-lista som en duktig 26-åring och försökte med framgång hålla paniken borta när jag omsvärmades av parandes trollsländor. Sen skulle jag bara gå över parken (parker i Calgary är stora utan träd, träd väldigt överskattat, hmm) när jag hörde det där äckliga surret överallt och vart jag än satte fötterna flög det upp skitäckliga trollsländor. Jag trodde jag skulle svimma och började springa vilt viftande och duckande och snubblande. Som en idiot med andra ord. Ja ni förstår ju varför jag är så arg. Men nu när jag har skrivit av mig känns det lite bättre. Inte så jag skulle kunna tänka mig att gå utanför dörren, men ändå.

20110701

Tänkte jag skulle berätta lite detaljer kring förlovningen när jag ändå är i stöten. Det var den 1:a juli 2011 på Lahalls badplats som Liam helt oväntat friade efter en joggingrunda. Jag var rätt så svettig till att börja med liksom, men han hade inte så mycket val av tid om han skulle göra det i Sverige eftersom jag envisades med att åka upp till Örebro osv och inte spendera nån ensamtid. Kanske skulle ha reflekterat över varför han så gärna ville ha picknick med bara oss istället för att fika med min morfar. Men för mig var det perfekt. Är inte så mycket för stora gester ändå, och västkusten är ju ändå världens vackraste plats.
Nu ska vi bara se hur det här bröllopet ska se ut, jag och min fästman.

Ringen i fråga

Champagneskål på Blomstermåla där vi firade med mamma

Fina mamman i fråga

Mer firning i båten

Den officiella förlovningsbilden

Nu är det ju ändå min födelsedag så jag ska gå och göra mig iordning för restaurangbesök. Man kan nog inte ha för mycket kalas ändå.

Förlovningskalas och grejer

Igår hade vi lite förlovningskalas hos Liams föräldrar. Himla trevligt och ungefär 15 gäster skrapade vi ihop för lite ost och vin, svensk/italiensk plockmat, fin "Cake Boss-tårta" som Christine hade bakat, och inte minst mitt bidrag, kolakakor. Gästerna var snälla och kom med vin, whiskey, blommor och av Liams familj fick vi den nya älskade familjemedlemmen KitchenAid (och två second hand-stolar som blir bra att sitta på när vi äter vårt hemlagade bröd/pasta/korv eller vad för gott det nu kan vara). Förutom att Liams bästa Calgarykompis ramlade på en cementsäck och skadade sig för mycket för att komma och såklart att ingen från Sverige kunde vara där (latoxar!) var det ett väldigt lyckat kalas.

Jag tänkte ta mer bilder, men istället tog en kompis ungefär 30 bilder på oss när vi skär tårta. Nästan lika br antar jag. Tydligen en träningsession inför bröllop enligt gäster. Osäkert om vi blev godkända.

Istället lånar jag Anns bilder på oss från bageriet. Från höger Alex, Anne, Spencer, Christine och jag.

Hagel

Vi har haft riktigt fint väder i Calgary senaste veckan. Soligt och 30 grader och sådär, förutom en timme igårkväll då det började hagla på riktigt. Så mycket så man började oroa sig för bilen. Lät som nån höll på att leka i ett väldigt fullt kastrullskåp.

Haglet flög in i lägenheten som små pistolkulor

The comeback.

Nu så mina vänner är det dags att ta tag i bloggen igen. Tryggt men ofrivilligt tillbaka i Calgary. Har hunnit med att få och bota en blockerad spottkörtel, gått på bröllop, cyklat, spelat tennis, jobbat mm. Så fort det är mindre soligt ute ska jag lägga upp bilder från världens bästa Sverige (konstigt så patriotisk man blir när man bor utomlands) men nu måste jag städa lite för det kommer en person hem till oss.