Det bästa med det hela var nog att när jag kom hem efter en riktig skitdag på jobbet med sprängande huvudvärk och telefonsamtal från nån tant som ringt och klagat på att jag nästan hade kört ihjäl hennes ungar och sedan skrattat rått när jag körde därifrån i 120. Ungefär så. Jag hade nämligen levererat bullar til den väldigt tjusiga Winter Club där väldigt rika människor kan motionera i exklusiv miljö och tydligen parkerat på ett slags övergångsställe (is och snö gjorde att jag inte kunde se ränderna, om det nu var några) när en mamma och två barn trängde sig emellan min bil och den bredvid. Där stannade dem och eftersom jag trodde de skulle in i den andra bilen så backade jag ut. Det skulle jag tydligen inte gjort. Barnamördare är vad jag är. Så nu var det sagt, och vi kan alla hålla med om att hon var en idiot. Okej? :) Iallafall så att...
Jo så jag kom alltså hem till: blommor och cupcakes och en städande man (Liam). Vilken lycka! Lyckan var däremot inte så långvarig eftersom jag hade extremt mycket färger att blanda, klippa ut och klistra upp på papper till min lektion på kvällen. Underskatta aldrig hur lång tid det tar att klistra färgprover! Den städande mannen fick istället bli en klistrande man, och vi båda satt hela eftermiddagen och en timme in på lektionen (illa) och pysslade hysteriskt. Tack snälla klisterman!
 |
| Ja, det ligger en smutsig strumpa i bakgrunden. Den ska var där. |
No comments:
Post a Comment